16/1 "I'm about avarage"
16/1 Många har hört av sig och undrat om det här är drömsemestern. Nej, den är i högsta grad verklig. Även om majoriteten av tiden är "stupendously breathtaking" och, som den språkvidriga generation resesällskapet tillhör skulle säga, "sjukt najs", uppstår en del missöden som ibland lyfter upplevelsen lite extra. Som exempel kan nämnas den hutlöst roliga situation som uppstod vid betalnngen för notan en kväll på Koh Lanta. Viktor signalerade till personalen att summan lagd inte krävde pengar tillbaka och ur detta tolkas kunde att dricksen utgorde återstoden av pengarna. Med ett "It's ok!" var alla överens om ovanstående. Personal återkom dock i det snaraste med påpekandet att summan viktor tyckte var "ok" visade sig utgöra endast hälfen av notan. Hela scenariot frambringade multipla skratt, de flesta från mig. Missöden är oftast negativa, det hörs ju på ordet, men en del blir positiva först när man ser tillbaka på dem. Fallet med pengakrisen på Koh Libong är ett sådant tillfälle. Det var väldigt jobbigt för stunden, men ett spännande äventyr i efterhand. För närvarande lider vi av missöden som är av den rent tråkiga typen. Min mobil är paj, mina flipflop sönder och Viktor förkyld. Det senare gjorde att gårdagen blev en vilodag från sol och bad. Jag fuskade med soldelen då Viktors alltid så varma, flanellmysiga hud tycks ha grävt djupt i DNA-arkivet och aktiverat sin stamfaders västafrikanska gener med ett minst sagt senegalesiskt resultat i den bruna skalan. Detta lämnar min slankt dansant anlagda dock hårt trimmade söderhavsfiskarekropp till att jämföras med resultatet efter 2 veckor med Sensodyne gentle whitening. Vi hoppas på ett rappt påkryande så att vi kan forsätta idkandet av snorkel och cyklop, kanske även en uppvisning i hur man bär speedos korrekt. Något som har kommit att bli något av min specialitet. Ingen strand går säker... Vad gäller mina flipflop har jag äntligen hittat nya. Sökandet började redan på Koh Libong. Kassörskan frågade "Big?" och visade ett 40 cm avstånd med händerna. "No, I'm about avarage" sa jag blygsamt. Fet vet ju vi att det var inte sanningen men som turist på en liten ö är folk redan suspekta och man vill ju inte sticka ut. No pun intended.
Jag vill bara snabbt nämna något som folk sällan känner till om mig. Likt jordens hårt packade, energirika kärna skapar den alltid så tilldragande gravitationen, tycks jag med samma kraft tilldra mig djurs underliv. Det är en obehaglig bieffekt av att ha nått en attraktivitet som inte bara innefattar människors tycke. För min lady back home är detta känt. Var jag än befinner mig i Sverige tycks djur ha en förmåga att luta sig tillbaka slänga upp sina skrev och sätta gång en intensiv tvättning. En 13 dagar lång studie här i Thailand pekar ått att detta är ett fenomen som inte tycks ha någon geografisk begränsning.
Igår bidrog Viktor med ett gästinlägg i loggen. Både kul och spännande att få höra en annan sida av allt spännande och farligt vi gör här. Själv upplevde jag mig gestaltas som en riktig hårding som sätter faran i första rummet. Smickrande, men också en ganska pricksäker beskrivning. Det märks tydligt att vi båda är äventyrare i själen och ständigt söker nya erfarenheter. Bara beskrivningen av den farliga djuphavsbrottningen fick det att resa sig... på huden. Många har efter gårdagens inlägg hört av sig och undrat över var man kan köpa Viktors erotiska novell. Jag är inte riktigt säker på vad ni avser. Vad jag vet har han inte publicerat någon.
Imorgon drar vi till Tobias, den stationära vänskapsbasen här i Thailand. Det blir båt buss flyg och bil innan vi befinner oss ca 11 mil nordväst om Bangkok. Hos honom får vi förhoppningsvis leva som äkta lokalinnevånare med allt vad det innebär. Då Thailand är en mycket viktig risexportör får vi anta att vi ska trava runt i risbassänger och rensa ogräs. Spännande! Med besöket hoppas vi kunna fördjupa oss i thaikulturen, utveckla språket (något vi tagit upp tidigare i loggen) och göra några shoppingfynd. För er som gillar att följa oss på kartan kommer morgondagens trip se ut dom följer: Båt från Koh Lipe till Pak Bara sedan minibuss till Trangs flygplats (TST) där vi med flyg tar oss till Bangkok där Tobias hämtar oss i bil (?). Allt detta för att Viktor är dödssäker på att någon av oss kommer dö om vi följt min tanke att resa de 80 milen på motorcykel. Eftersom jag har lite mc-vana och viktor ingen ser ju oddsen helt ok för min del. Oh well...Vad är meningen med döden om man inte är 27.
